• Musiken komponerades på EMS, Studio 1 under >> hösten >> vintern >> vår/vintern >> våren 1999-2000

Här är alltså musiken till den andra hälften av dansföreställningen SAGA men som p.g.a. finansiella problem ej blev koreograferat o framfört på någon scen. Men jag komponerade klart det ändå, dock utan ersättning.
~Mja, eller det är nästan klart, för i det sista partiet som jag kallade för `Psalm 1999´skulle egentligen ha några verser insjungna till också.. men psalmen förblev utan text/sång. Skulle kunnat arbeta vidare på det organiska i det partiet, o överlag också.. men men, så här fick det bli˙˙ ˙


Cyklade mycket på Gotland mellan olika kyrkor för att spela in akustiken.. i en av kyrkorna stod en flicka o sjöng. Jag frågade om jag fick spela in henne, hon sjöng för mig.. o jag lovade att bjuda in henne till dansföreställningen då resultatet av kompositionen skulle spelas upp.. . Men den dagen kom aldrig tyvärr. Tack för din vackra sånginsats <3 , inspelningen skedde i Gotlands mest efterklangsrika kyrka, den ligger i Lau på östra Gotland. Kyrkan har en efterklang på hela 12 sekunder! Hennes sång, delvis bearbetad, hörs i Psalm 1999, och fick också avsluta hela Sagan tillsammans med en brandvarnare som vid tiden satt uppe i taket (i sommarhuset på Gotland) och gav ifrån sig/ signalerade ett "slut på batteri"-ljud. Tyckte det passade som slut. >> Även för att jag själv kände mig ganska utbränd efter fem intensiva år på EMS av dels studier i elektronmusik och samarbeten med koreografen Jukka Korpi och egna musikaliska projekt, också mycket samarbete med musikern/kompositören Anders Bennysson som jag gjorde obskyra radioprogram med till SR P3 m.m. Hade även en relation med en känslig flicka vid tiden som tyvärr efter fem år slutade i att vi gick skilda vägar.. . Det blev för mycket för mig?.. tekniskt svåra studier, div. konstnärliga samarbeten och en själslig/känslosam relation ;-/

~ Inandning ~


å Orgeln i denna psalm, spelades in vid ett tillfälle i Visby domkyrka, då en organist satt och övade, har sedan samplat vissa partier som hade "rena Accord" och toner som jag själv kunde spela med, o göra en helt ny psalm +endel trixande med klangen i efterhand som ni hör. Gjorde bl.a. en långsam pitch bend på orgeln (fallande ton) som jag var mycket nöjd med, den hörs vid några tillfällen.. Jag vet, att den kan låta något ältande men psalmer är ältande, vissa mer mässande än andra OCH uttrycket hade blivit något HELT annat med texten till, då hade det verkligen levt upP. Körsången skulle varit inspelad men jag hade ju även såklart en tanke om att dansarna både skulle dansa och sjunga samtidigt.. (om det tilläts) Det var sju dansare på scen. Texten var givetvis existentiell och ödesmättad, om människans förehavanden på jorden,, där dom inte riktigt förstår sin mening. Den uttrycker en sorts bön med en ambivalent låsning, en textrad löd: "Vi kan inte välja - men vi är utvalda."
Kanske skall ta och sjunga in den där texten själv.. någon gång om ytterligare två decennier?!

Mer om orgelljudet: jag blandade den samplade orgeltonen med ett väsande ljud som hördes ur ett vattenledningsrör, jag fungerar så att jag gör, gjorde associationen mellan orgelpipor i metall och kromade vattenrör som brusade till ett kompatibelt par och faktum är att de båda klangerna "gifte sig" riktigt bra. Ni kan nog urskilja de två ljuden vid vissa ställen i musiken, dom är inte alltid blandade men då och då. . . Just det här, var ens associationer leder en, är en av hörnstenarna i mitt sätt att komponera.
Och de bräkande fåren, likt allt annat är inspelat av mig -för hand- -på plats-. Har alltid varit mycket på Gotland (o nu bor jag här), det är mycket får/lamm/baggar överallt, fåret/väduren pryder ju också Gotlands landskapsflagga. Så jag var ute i skymningen "under the moonlight, this serious moonlight!" inne i hagen, det är inte sällan väldigt stora hagar så jag var tvungen att gå in och hitta dem.. bland enbuskarna. Att ha dessa bräkande djur i psalmen var en sorts identifikation med djuret ≈ människan djuret, har det inte så lätt under solen, vad vet vi egentligen om "alltet".. . som den ödesmättade psalmen var tänkt att behandla i slutet på Sagan. Men alltså samtidigt, skulle det varit en MÄäää-nniskokör som sjöng här, eeæeh,. . men det blev inte så. -Ja, det är irriterande!

Delade studio (studio1) med Ákos Rózmann kring millennieskiftet, endel djurgrymtningar påminner om hans "Frukost med djävulen".. vi råkade dela samma ljudvärld oxå. Stötte ihop dagligen, han var mycket trevlig empatisk, hade ett ganska nervigt sätt att tala, alla fall med mig, han sa ord o meningar två gånger jämt, eller ofta.. Minns tydligast en gång. Jag beklagade mig att jag kände mig lite förkyld. -Ja, du mår inte bra ja, du mår inte bra ja!..usch usch.. svara han. Bra på att bekräfta ens känslor kan man säga ;-) då hans svar dubbel ekade så där.. (Nä jag, mår, inte, bra, håller på att bli utbränd). Känner en viss likhet med honom då han kunde arbeta i flera år, ja, ibland decennier med ett och samma verk.. jag är själv på väg åt det hållet.. .
Skall i sanningens namn, säga att, många av tonsättarna på EMS "strök lite längs väggarna" faktiskt, så det blev inte så ofta att man talades vid, klart - studiotiden var dyrbar, alla hade sin inbokade timme/timmar att arbeta på, så det gällde att ta vara på tiden, och inte prata bort den.. Och så var vi ju lite nerviga också, vissa.
Minns sista gången jag såg Ákos var i motljus på Sankt Paulsgatan det var som ett skimmer runt honom.. vi nickade bara på varandra, han var väl på väg hem från studion och jag var på väg dit. Något år senare var han död. Var också och lyssnade på hans sista verk "Mässa" som uppfördes i Tyska kyrkan i Gamla stan februari 2005 men såg aldrig till honom där? Han kanske var för sjuk för att vara på plats, det var ett "bandstycke" så någon från EMS skötte tekniken och tryckte på Play. >>


. ` ·ﾟ*✧˙.⋆.* ✩´


Vidare: En kväll låg jag o vilade med öppet fönster o hörde ett jazzband spela "What a Wonderful World" på en restaurang snett emot mitt hus. .. men, det var inte riktigt hur jag upplevde världen då. Kändes skevt. Spelade in även det, syrsorna som hörs kom med i samma tagning, det var en varm julikväll.
(Jo, spelade in i stort sätt allt jag hörde kring millenieskiftet, har massvis med DATband å SDkort fullt med ALLT. Eller ? ~kring millenieskiftet~.. jag har spelat in ljud i hela mitt liv.. rent av tvångsmässigt. Jag har ett vansinnigt stort ljudarkiv, helt sinnessjukt, faktiskt. När skall jag hinna/få användning av allt detta, alla dessa oredigerade timmar av soniska situationer allt från fyrverkeriet vid millennieskiftet tills fars yrande ord i natten då han låg inför döden, det är fruktansvärt, fruktansvärt känsloladdat material också. Det är nog också från far jag ärvt detta anlag, han kastade nästan ingenting och såg skönhet i allt.. skräp. Det kunde bli "konstnärsmaterial" som han såg det, allt från godispapper till gamla cykelhjul. Även ett sätt att spara pengar + Miljövänligt!! OCH den personliga aspekten, det är ju en viktig å rolig del om det syns i konsten, vad förbrukar och återbrukar just vi/jag i denna delen av världen i vår tid på jorden. Intressant - inte sant?)

Hade ju gjort musiken till dansföreställningen `Another World´ ett par år innan o nu höll jag på igen med musik till en ny föreställning tillsammans med koreografen Jukka Korpi, så jag tyckte det blev en spegling tillbaks i tiden i o.m. den jazzlåten "What a Wonderful World" så gjorde en "fältinspelning" s.a.s. o lade in även den i ljudkonsten. Den här kompositionen är mer att likna vid `Ljudkonst´.

-Jo, jag skulle kunna redovisa för vartenda ljud i detta stycke, men det här får räcka för nu.

• Inledningen måste jag nog säga något om också! Kan behöva en förklaring. Det var som ett sorts posttraumatiskt stresstillstånd och vanlig stress, som jag försökte illustrera. Hur kompakt det kan bli i tankarna så att det närmar sig ett brus bara, går inte att urskilja det man tänker utan det försvinner i all röra man har i tankebagaget.
Alltså: ljudmaterialet var ALLA tidigare inspelningar jag gjort på EMS vid tiden, däribland alla danserna som jag gjort till Jukka Korpi. Detta grepp kom att aktiveras p.g.a. ett samtal med konstmusik-kompositören/konstnären Kent Tankred som också är känd för sina performance i duon ˙Guds Söner˙ (tillsammans med Leif Elggren). Han är också en pionjär inom noisemusik genren måste man säga. Tror det var i Studio 6 på EMS som vi pratade lite och han kom med förslaget att lägg alla ljudspåren på varandra, och spela upp simultant. Jag satt vid tillfället med några ljudfiler som jag höll på och flyttade runt på skärmen.. Men ung och drastisk som man var så någon vecka senare hade jag lagt alla ljudfiler/kompositioner jag någonsin gjort på EMS på varandra och detta blev resultatet. Fann det som en bra teknik att illustrera just stress och press.. . + att det blev någon sorts recycling tanke också, som var tillfredställande. Även en alkemistisk känsla infann sig, att alla tidigare påfrestningar vilket konstnärligt studioarbete för med sig.. kunde omvandlas till något, om inte gott, men användbart i ett nytt sammanhang.


Såklart hade det tekniska utförandet & de estetiska valen varit annorlunda i dag, men det här var då, och en ~saga~ och där förekommer kaos & psalmer & bräkande gutefår.. å himmel å helve.. -Precis som i verkligheten då.. .. kriser som leder till förändring?.. . • ° *´ -Menar du till "död"? -Nä, det menade jag inte, till förändrinϑ℘~ع🖋️
Eeeæh, det var en mycket postmodern saga också då genrerna blandas hur som helst. Eftersom det var musik till en dansföreställning såg jag på det lite mer som att göra ljuddesign, liksom istället för att tänka strikt musikaliskt så kunde det bli mer som en "situation".
Olika soniska situationer.

Mmmh sjukt, det har legat på min hårddisk i över två decennier, kanske dax att lägga upP det i rymden tillslut ändå°. Jag var 27 år då jag komponerade detta.
Hittade 2 foton tagna på nyårsafton 99 över till 00, precis från tiden jag arbetade på detta stycke. Ett ganska talande exempel på hur jag helt kunde/kan försjunka i känslan/upplevelser utan något inre motstånd,, att jag befann mig ensam långt bort ifrån alla partyhattar bekom mig inte, direkt.. eller, hade börjat tycka mer och mer att det var svårt att vara med på massa saker, tyckte också att att uppleva skiftet av millenniet helt för mig själv kunde fungerade, "ha ett värde" det också.. Det att verkligen känna in verkligheten. Alltså: 99 -> 00 vad händer egentligen? Kanske kanske det senare `konkretiserades´ lite lite i kompositionen?

Kamerablixt gjorde att stämningen försvann men det blev så gryniga bilder med dom där kamerorna annars.
Hade ofta militärkläder vid tiden, byxor, skjorta, skor m.m. kunde få en hel dress för en hundring, det militära överskottsbolaget ÖoB var något helt annat back in the days.. Dom låg inte inne i köpcentrum som nu, du kunde få åka ut till stora lador där det låg militärprylar ganska så buller om huller. Köpte även riktig militär teknik tongeneratorer, radiomottagare, telefonväxlar och liknande, nu är det ju som vilken dollarstore som helst med dåliga schampon & godis å sånt..
jajaaa.. .


Verket var i sin helhet 67min. var av 38min. SAGA "del1" kom att koreograferas av Jukka Korpi o framföras på Moderna Dansteatern i Stockholm den 24, 26, 27, 28 maj kl 20.00 2000. (Finns att höra på min Soundcloud). ..Medans den här delen förblev gömd o ohörd tills nu den 3 december 2023

Fick här dela upp "SAGA del 2" i två delar/tracks för dom tar inte längre än ca. 25 min. stycken här på bandcamp. Men det gör inget det flyter på ändå + att om man vill direkt ill "Psalm 1999" så är det ju rent av bra så här.. också.


MW